Grymma slidegitarrister växer inte på träd och kvinnliga sådana hör inte direkt till vardagen. Rachel van Zanten är kanadensiska och med sitt speciella slidesound blir hon en extra lysande stjärna på folkrockhimlen. ”Back to Francois” är cool platta med ett drivande sound och det är gitarrspel som inte går
av för hackor. Det är vackert, charmigt, men inte gulligt utan istället en underton av jävlar anamma.
Likt folksångerskor som till exempel "Joan Baez" använder sig van Zanten sin musik till att få ut ett budskap. Singeln ”Dirty Water” handlar om jordens förstörelse och är en protest mot alla som står handfallna och ser på när jorden håller på att gå under på grund av miljöförstöring. Den är rapp och jag fastnar i dess tempo.
”Politicians stealin dimes from the wishin well. Just what they’re wishin I can not tell. Taxing farmers while the oil rains. And they blow the water down the drain.”
Slagkraftig text tillsammans med en mjuk röst och karaktäristisk slide gör låten eftertänksam och kontrastrik. Det är generellt för hela plattan och ”Back to Francois” växer på det hela taget allteftersom cd - spelaren blir varm.
”Bannister Man” är en akustisk spoken word låt och en av de grymmare låtarna på skivan just för att den är så kompromisslös och öppen för fria associationer. Den får mig att vilja ge mig ut på en planlös vandring i öknen och surfa på sandvågorna.
Van Zanten hintar till flera publiker på debutplattan och ska ha ett plus i kanten för att hon lyckas hålla produktionen sammansatt. Plattan har både Deltaheadriv i kontrabaslåten ”Yah Yahs” och slövacker folk à la Gillian Welch i ”Down to California”. Den förtjänar på alla sätt sina guldstjärnor.
Emma West
|
|
01: The Cracks
02: Take Me Right Back
03: A Hole in the Way
04: Yah Yahs
05: I Will Be Numb
06: Suicide Ride
07: Got to Let Go
08: Rusty Boy
09: January
10: Down to California
11: Dirty Water
12: Half Pint
13: Bannister Man
14: Take Me Right Back
|
