Phil Barry tog sitt artistnamn Mr. Fogg med Jules Vernes upptäcktsresande huvudkaraktär Phileas Fogg i åtanke. Och visst är det en upptäcktsresa att lyssna på Mr. Foggs debutalbum Moving Parts. En smackande, sprakande och psykedelisk resa. Ljudsamplingar av smaskande munnar ackompanjeras av ljuva klockspels- och synthtoner. Och givetvis Barrys unika stämma som inte skär genom glas, utan stannar kvar i glaset och cirkulerar som när ett vinglas rörs varsamt för att blanda smakerna och göra njutningen större.
Det är befriande med elektronika som inte bara gör anspråk på att vara märkvärdig och nydanande utan även betänker att texter och känsla och helhet också är av stor vikt. Jag tycker mig förstå Mr. Fogg, vilket för mig är få elektronikautövare förunnat. Jag tror på alla hans ord, och jag köper hans melankoli rakt av och skiter i att be om kvitto.
Tillsammans med elektroniska trummor som smattrar och bankar i korridoren och små, små geniala och till synes banala medel i form av lite maracas här och lite fiol där, så syr Mr. Fogg ihop det mesta han tar sig för. ”Bloodrush” och ”Answerphone” är två favoriter, men resten kommer tätt efter. Det krävs målfoto.
Det är en skiva som har tagit tid. Och det värmer att tiden har gjort gott, för att återknyta till vinliknelsen tidigare. Vinet har fått ligga och dra till sig lite, utan att för den delen ha blivit inaktuellt eller beskt. Barrys röst stannar kvar i skallen ett tag efter att skivan tackat för sig. Fraser som; ”The more I see, the less it suprises me” slår rot i mitt huvud. Det vittnar om att Barry tänker utanför ramen, och utanför klyschans våta träsk. Det uppskattas.
Tim Olsson
|
|
01. A second look
02. Moving parts
03. Bloodrush
04. Stung
05. Quicksand
06. I will let you down
07. step into the page
08. Keep your teeth sharp
09. My bones creak
10. Seciov
11. Answerphone
Mr. Foggs hemsida |
