|
|
| 2012-04-09 |
| Baht |
| In My Veins |
| Independent, 2012 |
 |
| Vader möter Opeth i Turkiet |
|
|
 |
|
|
|
Hårdrock och metal ses ofta som ett kulturellt fenomen som enbart är stort i de västerländska länderna och att övriga utgör en slags periferi som bara producerar inhemsk icke-kommersialiserad musik. Detta är självfallet felaktigt och turkiska Baht är ett band i massan av band som skalas bort av skivbolag och lyssnare för att de inte är centrerade till det geografiska och kulturella område som vi själva betecknar som moderniserat.
Efter två EP:s släpptes i slutet av mars fullängdsdebuten ”In My Veins” och självklart har bandet förhoppningar om att bryta sig in på den europeiska marknaden och man har etablerat ett samarbete med den svenske metalgurun Dan Swanö, som står för mixningen och mastrandet av plattan, kanske för att få en naturlig inkörsport. Swanö känns som en naturlig samarbetspartner eftersom Baht helt tydligt inspirerats av Opeth (innan ”Watershed”/”Heritage”-eran) som fanbärare för progressiv dödsmetal där Swanö varit med och satt sitt avtryck på bandets allra tidigaste släpp och även finns med i närliggande konstellationen Bloodbath.
Bahts variant för vad man börjat kalla progressiv dödsmetal har en starkare betoning på den senare termen med utrymme för en hel del blastbeats och tunga tongångar med de progressiva partierna som ett komplement som gör musiken ett snäpp mer intressant. Bilgehan Engins growlsång påminner starkt om Peter Wiwczareks från polska Vader, fast där Engin låter ett par år yngre och avsevärt mindre ondskefull och tidigare nämndes band kan ses som en lika viktig inspiration som Opeth vilket bör ge er läsare en klarare förståelse för hur det låter. Bandet har även kryddat sin musik med influenser från hemlandets orientaliska folkmusik vilket bäst i ”Lost & Found” och ”Orientation”.
Så särskilt sensationellt blir det aldrig, det känns inte som att Baht tillför något unikt eller exeptionellt bra, dock är de textpartier som är på turkiska som kläms in i låtarna ganska roliga; ”Neden?” är till och med helt på turkiska och det är faktiskt ganska roligt att verkligen inte begripa ett ord av vad som sjungs. Man lyckas hålla en bra balans mellan gungande döds och progressiva inslag och helhetsintrycket är fullt godkänt. Dock kunde Engins sång varit bra mycket mer upphetsande, det blir jävligt monotomt och lite småtröttsamt in i mellan. Hoppas på en starkare sånginsats samt att bandet får lära sig mycket av de svallvågor som ”In My Veins” förhoppningsvis medför fram till nästa gång. Ytterligare ett plus är det snygga skivomslag som Pierre-Allain D har designat och som fångar skivans innehåll på ett väldigt estetiskt vis.
Jonathan Göthlin
|
|
01. The Trauma
02. Neden?
03. Dua
04. Lost & Found
05. Creedish
06. Sacred Enigma
07. Introspection
08. Orientation
Bahts hemsida |
|
