Nobelkommittén har den glöd, den rivigheten och framför allt det soundet som utmärker hur ett svenskt punkband bör låta. Det är kort och koncist, allvarsamt och påtagligt – som en vänsterknuten näve rakt upp i solar plexus.
Vad gäller den svenska punkscenen var det ack för länge sedan något band klarade av att bära Imperiet och Ebba Grön´s tidigare bedrifter på sina axlar. Dessa, numera ikoner, skämde bort oss med skräniga gitarrer, smala kroppar tillsammans med tajta jeans, urdruckna ölflaskor och en klockren kritik till en samhällsstruktur som då var i behov av ett ställningstagande. Den epok som numera enbart går att finna i historieböckerna kan vi förmodligen aldrig få igen – men dock; allt nytt har en början – ett fundament som inte går att förneka. Våra politiska ideologier som råder idag kan förtjäna sig en käftsmäll – så kanske ligger denna platta rätt i tiden!(?)
Kanske är det så att Nobelkommittén är här för at röra runt i punkgrytan, kanske är de här för att spika skåpet på plats och återföra den avskalade punken? Kanske är det så. Det är svårt att egentligen sia om – det som dock kan klarläggas är att de redan nu är på förbannat god väg. Det nakna, avskalade men framför allt kraftfulla kanske har sått ett ihärdigt frö. Vi får vänta och se! ”Innan livet exploderar” ligger i alla fall bra till i detta evigt svåra maratonlopp.
Christoffer Hedman
|
|
01. Dynamit
02. Skrubbsårspanik
03. Brustet hjärta
04. Krypa
05. Lilla barn
06. I mitt huve
07. Småstadsslagsmål
08. Framtid
09. Höghus
10. Idiot
11. Håll ryggen fri
12. Ge upp
Bandets myspace |
