Göteborgsbaserade The Percivales debutalbum ”When It All Goes Wrong” är en trevlig smakförstärkare såhär på vårkanten. Med en konkret fartfylldhet, energi och riktadhet örfilar denna blott 6-spåriga skiva mig på båda kinderna. Dock blir man snabbt trött på de sex låtarna – det går löjligt snabbt innan skivan snurrat sitt varv och avstannat ljudlöst. Jag hade gärna sett ett par till låtar för att ge skivan en bredd, mer valmöjligheter och en möjlighet att sätta sig in i skivan utan att få magsår och prestationsångest varvat med sura uppstötningar. Efter den korta och snabba reflektionen som blir dess resultat - känns skivan platt – långt ifrån ett unikum.
Garagerocken – powerpopen tycks gå hand i hand med ett frenetiskt inristade av ackord på gitarrens strängar. Det låter bra, det är ganska skönt men blir lika snabbt förutsägbart och väntat, särskilt när liknelsen med The Hives och till och med Mando Diao är slående – med ett liknande koncept.
The Percivales lyckas inte göra något banbrytande, inget ofrånkomligt unikt men vad gör det? Så länge det är fartfyllt, berikat med energisk energi, uppspärrande ögon och ett jäkla studsande så faller det mig i smaken. Smaken är inte som baken – delad. Det är baken som är som smaken – full av bra skit. Percivales spränger inga barriärer, bär inga himlapelare på sina axlar eller kommer ihågkommas för stilbrytande, ändå är det ganska ”bra skit” som helt klart kräver ett lyssnande.
Christoffer Hedman
|
|
01. Stalker
02. What Doesn´t Kill You
03. Your Fault My Bad
04. Weekend Primate
05. Waiting For The Day
06. Stolichnaya Disco
Bandets Myspace
|
