I texthäftet till ”Slut dina ögon och dröm om Egland” finns det möjlighet att ansöka om egländskt medborgarskap. Om Per Egland istället för imaginär landsfader hade varit politiker hade han definitivt lett ett missnöjesparti. Eglands otillfredsställelse över sakernas tillstånd går inte att missa, inte ens om du är dövblind. I fantastiska ”Lust och hägring” beklagar han sig över vita, långa män med gitarrer som förpestar sin omgivning: ”Säg ska du åka bort någonstans med ditt vidriga indierockband? Har du fått en spelning eller spons på en tatuering?” Men det är inte bara surdegshipsters som får sig en känga: även Sven Svensson får finna sig i att bli kritiserad. Det är åtminstone så jag läser den episka singeln ”Merkurius brinner” som med sin repetitiva, monotona text utmanar Pascal om titeln ”Sveriges bästa oneliner-akt”.
Rent musikaliskt placerar sig Eglands debutskiva någonstans mellan Jakob Hellmans avskalade popeskapismer och nämnda Pascals punkexplosioner. Någon kallade det för indiedansband; jag vill hellre säga dansbandsindie. Skillnaden är subtil men betydande. På flera håll hörs Eglands gedigna tonsättarutbildning, dock utan att vara alltför påträngande. De okonventionella arrangemangen är inte art pour l'art utan är bara en del i Eglands egendomliga musicerande.
Att Per Egland inte är en vanlig popmusiker går snabbt att förstå. Att ”Slut dina ögon och dröm om Egland” är en särdeles bra platta tar lite längre tid att inse, men det är värt besväret. Årets bästa svenskspråkiga, så här långt.
Johannes Ådén Bygdell
|
|
01. Merkurius brinner
02. Min kropp börjar likna en hunds
03. Innan jag var rik
04. Lust och hägring
05. Franco för mig
06. Sundsvall för dig
07. Karl för sin hatt den berömde
08. Utansjö Bruk farväl
09. Rixväg 90
10. Ingen morgon, ingen dag
"Slut dina ögon och dröm om Egland" på Spotify
Den fantastiska videon till "Merkurius brinner"
|
