Deathcore kan vara den mest överskattade genren som finns. Gamla, urlakade dödsriff hopsatta med framkrystande breakdowns och usel ”Squeal like a pig”-sång. Ingen regel utan undantag, och ett av undantagen heter Whitechapel. Med tre gitarrister och en sångare som faktiskt kan artikulera särskiljer sig bandet från genrens gråa standard. ”This is Exile” från 2008, bandets andra skiva, visade att sextetten kan det här med utmanande arrangemang och dynamik. Det färska släppet ”A New Era of Corruption” befäster bandets position som genrens storhet.
Under ett irriterande duggregn går bandet på scen och öppnar starkt med ”The Darkest Day of Man”, och genast är Phil Bozeman igång med att styra upp moshpits bland publiken. Senare under spelningen görs festivalens största wall of death (Dead By April hamnar på andra plats), och dess näst största circlepit, endast slagen av Hatebreed, startas också. Det går hand i hand med den brutala musiken.
Framfört med en svårslagen intensitet och kirurgisk precision bland samtliga instrumentalister ställer sig Whitechapel bredbent och visar var deathcoreskåpet ska stå. Ett något mer dynamiskt låtval och en längre speltid, så hade det blivit något bättre.
Sebastian Zweiniger
|
|
Foto: Phill Mamula (pressbild)
|
