Det var nog mer än jag som tveksamt höjde på ögonbrynen när gitarristen och rensångaren Pontus Hjelm lämnade Dead By April, och ersattes av Zandro Zantiago. Att han enbart är sångare reducerar kvintetten till ett band med blott en gitarrist. Motiveringen hette ”Vi anser inte att vårt sound kräver två gitarrister”. Jag kan inte ha varit den enda som tolkade det som att de tänkt fläska på med ännu mer förinspelad musik på scen. Inte positivt.
Jag hade fel. Tusan så fel jag hade. I och med medlemsbytet har Dead By April utvecklats från ett ganska bra liveband till ett mycket bra liveband. Förinspelningarna är, hör och häpna, färre än tidigare. Johan Olssons gitarr har skruvats upp, och han riffar så väl att man genast glömmer bort att bandet brukade ha ännu en sexsträngare. Den största förändringen är dock att rensången nästan till hundra procent övertagits av nykomlingen Zandro Zantiago. Han är mycket mer tonsäker och har överlag en bättre röst än sin föregångare. Rensång har aldrig varit frontmannen Jimmy Strimmells starkaste sida, och när han nu kan fokusera på sin (fantastiska) skriksång, och då och då backa upp Zantiago med bakgrundssång levererar han en grymt bra sånginsats.
Att de inte utnyttjar hela speltiden och inte är världsbäst på att variera i setlistan (är det inte dags att byta ut ”In My Arms” och ”Promise Me”?) får passera. Jag är grymt imponerad över deras utveckling.
Sebastian Zweiniger
|
|
Foto:
Unhatable
Trapped
Angels of Clarity
Promise Me
In My Arms
Erased
What Can I Say
Stronger
Losing You
|
