– Vårt skivbolag ville att vi skulle syssla med skandaler och sådant, att vi skulle vässa till vår image lite, eftersom vi var för snälla, berättar sångaren och gitarristen Adam.
– Så vi blev ännu snällare, flinar Hannes (gitarr).
– Men ska vi våga oss på att säga det där vi brukar säga om Dregen? frågar Adam sina bandkamrater.
– Det känns väl sådär att snacka om någon man inte träffat, säger Per (trummor). Men han är lite… äh, han är så himla mycket påklistrad image.
– Dregen är en jävla posör, sammanfattar Adam.
– Vi sade till bolaget att det är så utdaterat med skandaler och sådan skit, fortsätter han. Det borde någonstans räcka med musiken, men när det inte räcker till så tar många till skandaler. Hellre att vi är skitbra live än att vi ligger bakfulla. Det är mycket coolare att palla göra en riktigt bra show än att vara bakfull.
– Vi är trötta på tatuerade posers, säger Hannes.
Så ingen i bandet är tatuerad?
– Jo, jag är tatuerad, säger Adam och drar fram axeln ur den uppknäppta skjortan. Jag har U2:s ”One” är på armen, jag tyckte det var ett fint budskap.
– Och han har över hela ryggen, säger Hannes och pekar på basisten Jonas. Men förutom det är vi inga posörer, haha!
Jag befinner mig tillsammans med redaktör Ganslandt och den Malmöitiska rockkvartetten tillika framtidshoppet Royal Republic i en flådig loge på spelstället Banco de la Musica i Malmö. Soundcheck inför kvällens spelning har nyligen avslutats, och Per, Jonas, Adam och Hannes har bänkat sig bakom ett bord belamrat med allehanda spritsorter, och beskriver hur bandet först tog sin form. Adam tar ordet:
– Vi bildades för två år sen, när vi beslutade att ”nu får vi fan ta tag i detta och fixa ett bra rockband”. Jag hade idéer och lite låtar på lager, och Hannes var den första gitarristen jag frågade och Per var första trummisen. Jonas kom in för ganska… tja, ett tag sedan. Det fanns jättebra kemi, så vi kastade oss in i en studio hos en god vän, och började spela in ett gäng låtar till ett album.
Hur skulle ni enklast beskriva ert sound?
– Energirock, befäster Jonas.
Vad utmärker er energirock gentemot andra energirockband?
– Vi har hundra gånger mer energi i vår energirock jämfört med andra energirockband som har energi, säger Hannes med ett leende.
– Jag skulle säga att det rätt mycket handlar om låtarna, säger Adam. Vi tycker att vi har väldigt bra låtmaterial, vilket inte är så vanligt numera.. Vi hade djävulska problem när vi satt hos skivbolaget förra veckan och skulle välja ut en andra singel. Alla tretton låtarna på albumet är lika jävla bra.
Albumet som åsyftas är debuten ”We are the Royal”, som har ett släpp schemalagt till den 27 januari 2010.
Enligt Adam (den mest snackglada medlemmen i bandet) föddes soundet ur idén att ta de bästa bitarna från några få, utvalda band, och integrera dessa i ett och samma sound.
– Vi har Danko Jones, vi har The Hives och vi har Gluecifer. Det finns vissa saker hos alla de här som jag gillar, men ingen som har allt. Jag gillar det kaxiga hos The Hives, jag gillar Dankos enkelhet och jag gillar Gluecifers röj, som väl kanske inte är så jäkla bra egentligen. Tänk om det fanns ett band som hade alla de här goa elementen, och som jag skulle kunna lyssna på för min egen skull.
– Och där kommer Royal in i bilden, inflikar Hannes.
Vad lyssnar ni på efter ett rep?
– Norah Jones, fnissar Per.
– Det sträcker sig från Behemoth till Bob Dylan till Richard Cheese till Rod Stewart till Metallica, rabblar Adam. Vad det gäller influenser så har väl alla lite olika sådana, men det är väl ingenting att hymla med att vi har lyssnat en del på Danko Jones, liksom. Fast det utvecklas hela tiden. Låtarna som är på skivan har skrivits under ett ganska långt tidsspann vilket innebär att en del av dem är ganska olika.
– Men nu känns det som att vi har hittat hem, tycker Hannes. Med risk för att låta kaxig så känns det som att vi har en egen liten pryl på gång.
– Fast det är andra som har sagt att vi har det, fortsätter sångaren. Det är roligt, eftersom vi aldrig har strävat efter att göra någonting som ingen annan gjort förr, det inser ju alla idioter att det går inte. Vi kan köra ner micken i en kaka och snurra den, och så låter det helt nytt och nyskapande.
– Det försökte vi först, men det blev inte det resultatet vi var ute efter, så då provade vi det här istället, skrattar Hannes.
– Ju mer man skriver, desto mer inser man vad som är vi, och desto mer friheter kan man ta sig, och fortfarande vara vi, konstaterar Per.
Som tidigare nämnt är debutskivan snart ute, vilken kommer att släppas via storbolaget Bonnier. Det är idag få band förunnat att kunna gå till ett stort skivbolag redan vid första skivan, och jag undrar hur tusan det gick till.
– Vi träffade ett par väldigt vänliga och härliga själar uppe i Stockholm, varav en var låtskrivare på det som hette Cheiron förut, som var studion för allt som hade med Britney, Backstreet Boys och alla dem att göra, berättar Adam. De hade rätt kontakter helt enkelt och tyckte jättemycket om oss som band. Så de hjälpte oss och tog tag i saker och ting, och så småningom blev det Bonniers bolag.
– Man ska ha väldigt många faktorer på rätt ställe, om det ska gå vägen. Man ska ha ett jättebra band, jättebra låtar, måste se bra ut… men nu är vi väldigt snygga, så det är inga problem.
– Jag skulle precis säga att det är där det skiter sig, säger Hannes, följt av ett allmänt gapskratt, varpå Adam fortsätter:
– Bolaget var aktivt ute och letade, och ville ha någonting nytt, så vi kom i precis rättan tid. Vi är väldigt nöjda med folket som har hand om bandet.
Från albumet är i skrivande stund bara första singeln ”All Because of You” och albumspåret ”Walking Down the Line” tillgängligt för allmänheten, via bandets Myspace. Den förstnämnda låten har gjort sig bemärkt ute i etern, och lagt grund för ett lovande mottagande av fullängdsskivan.
– Vi har haft väldig tur med en specifik radiostation, Bandit. Hela gänget där bakom har omfamnat den här singeln och tycker att den är jävligt bra, säger Jonas. Därifrån har den fått en väldigt bra push.
Hur representativ är singeln för bandet och albumet?
– Den sammanfattar nog Royal och plattan ganska bra, tror jag, säger Hannes. Det är något av en medianlåt, kan man säga så?
– Ooh, ett matematiskt citat, säger Jonas i ett sarkastiskt tonfall.
– När vi spelade upp skivan för bolaget och management första gången snackades det om att det är ingen värre dynamik i skivan, säger Adam. Man blir inte tagen på en resa upp och ner, utan det är bara så här [imiterar ljudet av en kaffekokare i slutskedet av en bryggning] och sedan är den slut.
– Vilket var precis intentionen vi hade, säger Per.
– Skivan är som ett statement att ”det här är vi, det är så här vi låter”, säger Adam. Det är mycket möjligt att vi skriver en ballad någon gång. En på bolaget sa att vi borde skriva en ballad som kunde ge oss några miljoner, men då sa vi ”nej!”.
– Vi vill inte ha några miljoner! fortsätter Hannes, till sällskapets tokskratt.
Ballader eller ej, så har Royal Republic kommit förvånansvärt långt för att ha släppt… tja, i stort sett ingenting. Inte ens en tidig replokalsdemo signerad Malmöbandet har kommit i omlopp, men ändå spelas ”All Because of You” ofta på radio, bandet har uppträtt i en finsk TV-show och har blivit plåtade av kändisfotografen Bingo Rimér. Beundransvärt? Absolut.
– Vi har haft en jäkla tur med välvilliga människor som hjälpt oss på vägen, säger Hannes. Vi lyckades få kontakt med Bonnier, och så har det flutit på. Vi har haft tur, liksom.
– Jag ska vara lite kaxig och tillägga att vi är jävligt bra live, säger Adam. Från det andra och tredje gigget vi gjorde hajade folk till. Så vi fick ganska coola gig, vi var till exempel på Berns i Stockholm inför mycket VIP-igt folk. Och Bingo Rimér hajade till något djävulskt på en av våra låtar som heter ”Underwear”. Han blev något galaktiskt förälskad och sa ”kom hem till mig grabbar, så skjuter jag av några bilder for free”. Sådant gör ju att snacket sprider sig lite.
– Det känns som att man har fått in en fot bland de ”viktiga” människorna, säger Hannes. Det går lite av sig själv.
Ni verkar vara ett VIP-igt band.
– Är vi ett VIP-igt band? Hannes upprepar min fråga.
– Vi har bara jävligt svårt att få gig på andra ställen, säger Per.
– Vi får bara en massa feta grejer, vi får aldrig göra skitgiggen, säger Adam.
– Jag vet inte, det ligger oss lite i fatet att vi inte har släppt någonting, säger Per. Det blev så mycket snack med en gång, och då ligger det lite press på att leverera någonting som var asbra direkt. Vi kunde kanske fått lite tid på oss att utvecklas och göra oss ett namn.
Med ett storbolagssläpp i antågande och en märkbar ambition att besöka och rocka varenda stad de passerar, är en självklar fråga hur framtiden ser ut för Royal Republic.
– Det trillar in datum och grejer varenda dag för det nya året, säger Adam. Januari och februari kommer bli så mycket gig som vi bara hinner och orkar här i Sverige. Sedan finns det planer på att… jag vet inte om jag ska säga det egentligen, men det finns ganska långt gångna utlandsplaner för England och Tyskland under mars och april.
– Vi är väl lite i det läget nu som vi borde varit i från början, att vi ska ut och harva, säger Per. Att spela på de här skitställena inför tolv pers.
Är ni Sveriges nästa stora musikexport?
– Definitivt, säger Adam.
Sebastian Zweiniger
|
|
Foto: Jens Ganslandt
Royal Republics hemsida
Royal Republics Myspace |
