Jag står utanför ett ölcafé i Malmö. Två tjejer passerar mig och skrik-pratar med varandra. Jag känner igen en av dem från den massiva Idol-bevakningen som media ägnat sig åt de senaste veckorna. Hon var med i uttagningarna och gick förmodligen ganska långt i tävlingen. Mer än så vet jag inte, och vill inte veta heller. Likt en dagslända seglar hon in på cafeét och det är tydligt att det bara finns få andetag kvar tills uppmärksamheten har tagit slut. Om några veckor så är det ingen som kommer att bry sig, ingen kommer längre att vända sig om.
Det är ingen tvekan om hur stora kontrasterna är när jag ett par minuter senare möter upp med Kristofer Åkesson, Lars Kjelldén och Henrik Johansson. Lamont är nämligen ett band som får människor att vända sig om utan att behöva skrika till varandra på öppen gata. Kanske handlar det om att de utstrålar ett stort stycke självförtroende och för att bandet står för ärlighet och kämparglöd, så långt bort från den mallstöpning av artister som vi ägnar oss så mycket åt nu för tiden. Eller så handlar det bara om den gränslösa kärleken till musiken.
Har ni någon bra beskrivning på er musik?
Kristofer - Ballroom rock. En kontrast mellan det högtidliga och vackra och snygga och energiskt och rockigt.
Lars - Uppklädd rock. Elegans och diskodans som en låt på skivan heter. Vi gillar kontraster. På ytan är det väldigt glatt, men det ligger ändå någon dekadens undertill. De flesta låtarna har ju ändå rätt mollig ackordföljd. När jag gör låtarna gör jag dom så att dom skulle kunna bli snygga ballader. Det ska vara ett fint djup.
Efter nästan fem års existens som band är det då äntligen dags för deras ”ballroom rock” att göra inträde på skivmarknaden. Den färdiga produkten heter ”The Golden Daze” och släptes i början av November. Så fort skivan kommer på tal tindrar det till i bandmedlemmarnas ögon. Det står ganska snabbt klart att detta är något som de allihop är väldigt stolta över. Gitarrspelande Lars kallar skivan för dynamisk och genreöverlappande, fast ändå med en genomgående röd tråd. Kristofer utvecklar:
- Vi spelar väldigt dansant musik och det som kändes som en utmaning innan vi gick in i studion var att behålla den här energiska, och i mångas ögon, ytliga musiken, men ändå samtidigt lyckas visa på någon annan nyans och ha något slags djup och ärlighet. Hjärta och smärta. Och det tycker jag vi har lyckats bra med. Bara det faktum att vi har två ballader med på skivan, det är ju inte Lamont för tre år sedan direkt.
Vi som har följt Lamont redan från början av deras karriär har fått vänta nästan fem år på fullängdsskivan. En anledning till detta är att bandets fokus hela tiden legat på livesituationerna, men Kristofer har en ytterligare förklaring:
- Jag har inte känt mig redo att slå igenom på bred front förrän nu. Jag vill inte åka på världsturné förrän jag vet att jag kan göra det bättre än alla andra band i hela världen. Därför har det varit jättebra att vara ute och spela mycket och testa låtarna på en publik som inte hört det förut, men ändå se att det funkar och folk blir som galna. Nu känner vi oss redo. Nu jävlar!
Kommer ni slå stort med nya skivan?
Kristofer - Jag hoppas det, och potentialen finns. Skivan är tillräckligt bra i alla fall! Går allt som det ska så tror jag att vi gör det. Om tillräckligt mycket folk får reda på att vi finns och att vi har en skiva så kommer vi lyckas.
Lars - Det finns väldigt mycket folk som skulle gilla vår musik. Lägger dom fem minuter på den så kommer dom fastna.
Redan under bandets tredje spelning någonsin, efter fyra veckors existens, fick man chansen på ett skivkontrakt hos ett stort bolag. Men, provspelningen en tid senare gick åt skogen, något som bandet i efterhand ser som positivt. När de nu står redo att släppa sitt debutalbum, så gör de det helt på egna ben. Och, trots att vi är överens om att det finns väldigt många bra independentbolag, så finns det starka åsikter om skivbolagsbranschen hos bandmedlemmarna.
Kristofer - Det är så lätt idag att man blir påverkad av en sån sak som Idol. Branschen med sina problem grabbar tag och tvingar folk att tro att det här skivkontraktet är något gudomligt, ouppnåeligt och den ultimata bekräftelsen på at man lyckas som artist. Det är ju bara bullshit! Jag kan förmodligen gå utanför dörren och få ett skivkontrakt av första bästa person som går förbi. Men, det kommer förmodligen vara världens sämsta skivkontrakt. Det faktiska kontraktet innebär ju ingenting. En gång i tiden var det allt, det var ju det enda som sa någonting. Men på den tiden hade skivbolagen intresse, ekonomi och tid att faktiskt investera i en artist. Vi får ofta höra att ”Lamont, ni är ju skivbolagens fiende” men det är vi ju inte. Jag tycker jättesynd om skivbolagen.
- Nu mer än någonsin är det ett väldigt spännande skede i musikbranschen. Vad som helst kan hända. Någonstans därför har vi valt att göra det här helt själva. Vi vill inte hoppa på något sjunkande skepp. Då är det bättre att hoppa på ett piratskepp.
Så fort Kristofer avslutar sitt fantastiska citat om skepp kommer servitrisen in med hans beställning. Det blev en s.k. ”klassiker”. Pommes med bearnaisesås. Energin kommer lägligt eftersom vi är på väg att röra oss in på det omdiskuterade nedladdningsämnet. Redan under gruppens första singelsläpp visade man sin åsikt genom att låta lyssnarna ladda ner singeln gratis och sedan erbjuda ett omslag och en tom cd-skiva för en summa pengar. Allt för att lyfta fram syftet med deras musik, att så många som möjligt ska få ta del av den och för att få komma ut och spela den live. I samma veva passade The Piratebay på att hylla tilltaget genom att placera Kristofer på förstasidan med en piratlapp för ögat.
Kristofer - Vi har funnit andra vägar att gå, via lite mer kontroversiella metoder som the piratebay där vi faktiskt kan nå ut till en hel värld. Vi kanske förlorar skivförsäljning för att vi erbjuder vår musik till gratis nedladdning, men den uppmärksamhet vi får genererar nog fler folk. Bara det faktum att fler människor kan ta del av vår musik är det viktigaste, oavsett om man tjänar pengar eller inte. Det kommer komma fler folk till konserterna och jag tror fler folk kommer att köpa skivan på grund av att det sprids på ett helt annat sätt.
- Man väljer att få ut musiken på olika vis, och då är givetvis skivan det vanligaste sättet, fortsätter Henrik. Det viktigaste för mig är dock att om man ska få tag på vår musik, så tycker jag att man ska få alla låtarna, omslaget m.m. eftersom detta är vår musikaliska och grafiska helhet. Sen om det är i nerladdad form eller på skiva, det kvittar, jag vill bara förmedla vår helhet.
Är det jobbigt att ha blivit talesmän för nedladdning?
Kristofer - Inte jobbigt, vi får skylla oss själva, men det var ju inte det som var tanken från början. Men så är det när man går i täten på något, folk kommer alltid att tycka saker om det och man kommer få svara på samma frågor hundratals gånger.
Henrik - Egentligen går vi ju inte ut och tar ställning. Det vi tar ställning till är att vi tycker det är okej för vår del. Vi tar ställning som artister. Vi kan inte säga vad skivbolagen ska tycka om detta och vi kan ju inte säga att det är okej att ladda ner Metallicas skiva till exempel.
Kristofer - Jag ser jättemycket tveksamheter i vad t.ex. The Piratebay gör, ur artistsynpunkt. Men samtidigt har dom jättemycket makt. Det faktum att dom är så stora som dom är tyder på att någonting stor är på väg att hända.
I skrivande stund är The piratebays förstasida prydd med en Lamont-logga och ett hjärta. Enligt bandets hemsida laddade 100000 personer ner skivan under det första dygnet.
- The Piratebay hörde av sig till oss och frågade om dom får göra en kampanj på förstasidan, berättar Kristofer. Dom vill göra en en-veckas kampanj och förändra hela förstasidan till Lamont-design. Dom har ändå 2-3 miljoner besökare. Vi funderade på om vi skulle göra det, men ska man väga det så finns det kanske en halv nackdel och 2-3 miljoner fördelar.
Lars - Det gäller att hitta andra sätt att marknadsföra sig på. Är det en miljon som laddar ner skivan kommer nog en del av dom att komma på konserterna etc.
Kristofer - Jag tror att dom som hade köpt vår skiva kommer att köpa den ändå. Det handlar nog inte om alternativ som finns. Även om vi hade varit sjukt mot TPB och varit sjukt mot nedladdning så hade vår skiva legat där dagen efter ändå.
Lars - Man får inte heller glömma att eftersom det är så stort informationsflöde i dagens samhälle, så går det så snabbt. Man måste hitta någonting så att man fastnar i folks medvetande lite längre. Ett youtube-klipp glömmer man ju efter några minuter.
Kristofer - Fast jag kommer aldrig glömma hon som spydde i direktsändning!
Henrik - Hela grejen handlar ju om att erbjuda lyssnaren någon typ av mervärde i det hela. Folk laddar ju ner, och den som kommer att vinna på det är den som kommer på det som gör att folk är villiga att köpa saker igen. Man ska hitta en touch som gör att människor tänker att dom ska köpa det och att det är värt det. Eftersom vi är mycket livebaserade kan vi erbjuda vårt mervärde i det. Vad vi vill syssla med är ju att komma ut och spela live så mycket som möjligt och ha så kul som möjligt.
Vad är tanken med era live-spelningar och vad ger det er att spela live?
Kristofer - Att inte lämna någon oberörd när vi spelar live är hela tanken. Vi har varit på allt för många konserter som man lika gärna kunnat sitta hemma och lyssna på skivan istället. Det är inget kul att stå på scen och göra det, och det är inget kul att se det. Vi tjatar hela tiden om att våra spelningar ska vara som en fest, där vi festar tillsammans med publiken. Alla ska vara på samma nivå och vi ska hjälpas åt att lyfta taken. Folk ska inte glömma bort spelningen dagen efter när dom är bakfulla.
- Sen är det ju en kick och en egoistisk självförtroendeboost också. Just att man lägger ner så mycket jobb och sen får komma ut och se folk som sjunger med och älskar det, det är det ultimata betyget. Vi har ju turen att vi är bästa vänner i bandet. Att bara åka iväg md sina vänner i en van och få gratis dricka är ju jättekul.
Lars - Det är trevligt att träffa massa folk också, speciellt eftersom alla är så trevliga mot oss. Hade jag gått ut på en klubb i Skövde hade jag varit en full bonde. Men nu plötsligt har folk en vänlig inställning till en.
I skvallerpressen för någon vecka sedan kunde man läsa om likheten mellan omslaget till The Arks senaste skiva och omslaget till Lamonts debutalbum. För den som sett fler än tio skivomslag i sitt liv delar de två albumkonvoluten inte mer än grundfärg och det faktum att de båda har en standard-bandbild på framsidan. Men, när jag läste artikeln väcktes det en tanke i huvudet på mig. Kan det vara så att artikeln kommit till på grund av Lamonts känsla för PR?
- Det är klart att det skulle kunna vara en PR-kupp från vår sidan och nu i efterhand så grämer jag mig lite att vi inte kom på det själva. Vad gäller skivomslagen så finns ingen tanke från vår sida att vi vill likna The Ark. Vi har ju en naturlig koppling eftersom vi känner dom, att Ola varit med och producerat någon låt på vår skiva och att vi har spelat förband åt dom. Jag menar, Ark älskar vårt omslag och tycker det är skitsnyggt. Dock älskar jag det faktum att vårt skivomslag är föremål för en riksnyhet på en helsida i hela landet. Det tyder på att vi är på väg dit vi vill, säger Kristofer.
Några sekunder senare tar han upp sin mobiltelefon och visar ett sms från någon i The Ark där det i skämtsam ton står någonting om stämning, samt avslutas med ”Dont´worry, be happy”. Mer bevis än så behövs inte för att förkasta artikeln och debatten kring den. Fast, trots att banden är väldigt goda vänner har Lars lite roliga idéer på gång.
- Vi borde filma när Kristofer slåss med Ola och lägga upp på Youtube. Eller lägga ut en fatwa på vår hemsida. Det ligger i tiden!
Det börjar bli varmt i lokalen där vi sitter och pratar. Men, trots att huvudet börjar bli lite tungt är stämningen på topp, främst eftersom de tre medlemmarna från Lamont är på gott humör och skojar hela tiden. Förutom en massa press och intervjuer laddar bandet för releasefesten på Tunneln i Malmö den 10 november. De passar på att hälsa mig och alla andra människor som vill komma välkomna, och lovar att bjuda på en fest med hög partyfaktor. Som sista punkt innan vi reser oss upp för att gå, lägger Kristofer till att bandet ägnat natten i studion åt att spela in radiojinglar till mexikansk och argentinsk radio eftersom de bland annat är veckans favoriter på en av Argentinas största radiokanaler. Tydligen har Lamont blivit uppmärksammade i Sydamerika, något som tycks glädja Lars extra mycket.
- Det hade varit drömmen att åka på en Sydamerika-turné. Det är en outforskad djungel. Vi gillar att spela på ställen som folk inte varit på. Vi gillar ju att spela på ställen som inte är så vanliga. Vi ska vara först med allt.
- Nästa vecka är vi veckans favoriter på den största radiostationen på månen.
Henriks avslutningskommentar får mig att dra på smilbanden, men jag blir inte speciellt förvånad. Gruppen är extraordinär, självsäker och har ambitioner. Om det är någon som skulle kunna besegra fysiska lagar för att komma dit man vill, så är det just det just de fem medlemmarna i Lamont.
Jens Ganslandt
|
|
Foto: Pontus Persson
Officiell hemsida
Recensionen av bandets framträdande på Siestafestivalen
Videon "The Golden Daze" |
