|
|
| 2010-05-14 |
| Dissolution |
| Demo 2010 |
| Danderyd, 2010 |
 |
| Tyngd och melodi i bra avvägning |
|
|
 |
|
|
|
Bevisligen händer det, men fan så sällan, att man blir smått förbluffad och tappar hakan när man satt igång vad som på förhand såg ut som en demo med vilket dussinband som helst. Danderyds Dissolution – som med sin hemska, pixliga bandbild och usla handstil (ska jag säga…) på sitt handskrivna infoblad inte precis skänkt några förväntningar på förhand – är ett utmärkt bevis på att överraskningar kan komma från vilket håll som helst.
Öppningen med ”Kill the Prophet” avväpnar direkt all skepsis man som lyssnare kan tänkas sitta på. Stabilt thrashriffande, en lättmemorerad refräng och en bra balans mellan melodier och tyngd är fundamenten som låten vilar på, men de fullkomligt ursnygga akustiska gitarrerna i mitten av låten visar att Dissolution står i en klass ovanför de flesta jämnåriga metalband.
”Hostage” sitter på skivans mesta Megadeth-vibbar, vilket jag kanske inte är den förste att applådera. Men tyngden övertygar, och med lagom oväntade, genomtänkta arrangemang ros låten i hamn. Det svängiga riffet i ”Aerosol” blir snabbt en favorit på skivan, och senare i låten visar bandet på ett exemplariskt sätt upp sin kärlek för Iron Maiden. Avslutande ”Bane” slår an en mer episk lyra, där bandets förmåga att kombinera thrashtyngd med melodi glänser. De avslutande gitarrduellerna blir dock något för mycket, och låten hade mått bra av att kortas ner någon minut.
När skivan klingat ut sitter jag med ett brett leende och en pånyttfödd övertygelse om att den unga thrashscenen i Sverige har liv och relevans. Tack, Dissolution! Till nästa gång hoppas jag ni kläs i en bättre ljudbild, allt annat har fallit plats alldeles utmärkt.
Sebastian Zweiniger
|
|
01. Kill the Prophet
02. Hostage
03. Aerosol
04. Bane
Dissolutions Myspace
Skivan på Spotify |
|
