|
|
| 2010-06-23 |
| Copenhell: Med testiklarna i farozonen |
|
|
|
|
|
|
”Endelig får København en udendørs metalfestival”, hette det tidigt i våras när det utannonserades att den efterlängtade festivalen skulle heta Copenhell och äga rum ute i Köpenhamns hamnområde. Och ja, ”endelig” är ett väl valt ord i detta sammanhang. Som inbiten hårdrockare bosatt ett sund bort kan en lineup bestående av Deftones, Hatebreed, Suicidal Tendencies, Danko Jones och Napalm Death inte annat än få det att vattnas i munnen. Siktet är på förhand inställt på succé.
Redan på den första festivaldagens morgon smolkas bägaren med stora skyfall som förvandlar delar av festivalfältet till något med samma konsistens som chokladpudding. Efter att festivalen börjat och Danko Jones klarat sig undan ett regn går Hatebreed på scen, och efter halva setet öppnar sig himlen. Resten av kvällen avverkas i en infernalisk kyla där varenda besökare är dyblöt inpå skinnet.
”I’m freezing my fucking balls off”, upplyser Barney Greenway, sångare i Napalm Death. Cam Pipes, sångare i 3 Inches of Blood, menar å sin sida att vi inte bryr oss om regnet eftersom vi är metal. Om det är metal att inte bry sig om regn kan jag från och med nu kategorisera mig som indiepoppare eller något i den stilen. Men när Dave Mustaine i Megadeth efter sin spelning tackar publiken för att vi stått ut värmer det faktiskt.
Dagen efter förskonas vi nästan från regn (en kort skur dyker upp under den tidiga kvällen, men jag väljer att glömma det), men desto värre är blåsten som gör området kring merch- och matstånden till en smärre sandstorm. Lika fruktansvärt kallt är det inte, men när hörseln på ens högra öra helt upptas av luft i förflyttning istället för dissonant deathcore á la Whitechapel eller Behemoths polska brutaliteter blir i alla fall jag lite tvär.
Det är ganska tråkigt att det mest stående intrycket är ett plågsamt väder. Varje gång någon ställt frågan ”Hur var Copenhell?” har jag i mitt huvud förflyttats till när jag står huttrandes med armarna i kors och kollar på Megadeths första låtar. Varenda gång. Det är trist.
För det finns ett gäng aspekter av Copenhell som är positiva och bör belysas. Den överraskande goda festivalölen Copenhell Brew, med en alkoholhalt på 6,66 %, till exempel. Den grymt bra banduppställningen. Den smidiga och genomtänkta organisationen. Det faktum att upplägget tillåter en att spana in samtliga band om man så vill. Att gå på festival och slippa bry sig om ångestladdade krockar är faktiskt helt obetalbart.
Jag ser fram emot Copenhell 2011. Jag är i alla fall gjuten där, det är en sak som är säker. Med tanke på årets bandbokares goda smak räknar jag med en minst lika munvattnande uppställning nästa år. Machine Head, Testament, Chimaira, Parkway Drive, Every Time I Die och naturligtvis en gottgörningsspelning med Mastodon (som ställde in i år). Det fixar ni, va? Gött, vi hörs nästa år.
Sebastian Zweiniger
|
|
Foto:
|
|
