Morgon
Du vaknar, vilket inte alltid är en angenäm upplevelse. Arbete, studier eller annat väntar. Kanske du just denna dag inte känner dig ordetligt förberedd att tackla de uppgifter som illavarslande hägrar efter frukost, morgondusch och påklädning. Oroa dig inte. Den vid det här laget klassiska "The Storm is Over Now" av R.Kelly får blinda att se, stumma att tala, lama
att gå och trötta att bli en aning mindre trötta; eller, det kanske är att överdriva. Den får iallafall hjärtat att pumpa lite snabbare och syresätta blodet, vilket i sin tur sätter fart på synapserna så att hjärnan förstår att sätta vänster fot framför höger och viceversa, istället för vänster och höger fot framåt och bakåt samtidigt. R. Kelly må enligt vissa vara av tvivelaktig karaktär, och hans övriga musik kanske även den lämnar vissa med en sur eftersmak, men "The Storm is Over Now" är just lagom. Den varken fullkomligt förför eller till intet förstör. En enkel text, enkel melodi och harmoni. Ingen eftertanke krävs. Insup körsången i slutet. Känner du dig inte redo att starta dagen eller mäkla världsfred efter detta kanske det är så enkelt att du verkligen, verkligen inte gillar
R.Kelly, eller det faktum att stormen nu är förbi. Lyssna då hellre på "You´ve Got The Love" av Florence + The Machine.
Förmiddag
Dagen drar sig makligt vidare. Du talar om vädret med kollegor och funderar på att kanske byta jobb, eller skor. Ingenting är varken roligt eller tråkigt, utan går mest på ren rutin. Den initiala motivationen som morgonsången gav dig börjar sina och du är i behov av en påfyllning. Du går in på det kontor du kanske har och sätter på radion för att mötas av textraden "Too much of anything can make you sick, even the good can be a curse", från "Fight For This Love" med Cheryl Cole.
Nej, nej, nej. För mycket av allting är just vad du nu behöver, för att undvika att träda in i ett vegetativt tillstånd och prata väder och vind resten av dagen. Därför, just därför sätter du hörlurarna till öronen, trycker på play och låter "Jump In The Pool" av Friendly Fires skaka lite vett i dig, följt av
"Quiet Little Voices" av We Were Promised Jetpacks. Du vickar med foten i takt och tänker att det faktiskt vore tufft med en jetpack. När sista tonen klingat ut känner du dig lättare till mods och sinne, men undrar varför en låt som heter "Quiet Little Voices" består av röster som är väldigt högljudda. Du skrattar tyst i ditt inre åt din klipska lilla tankegång. Små röster som är stora. Du anser dig med den här reflektionen vara en rackare på att lägga märke till saker och ting.
Eftermiddag
Arbets- eller studiedagen närmar sig sitt slut. En låg blodsockerhalt gör dig irriterad och du bär på en övertygelse att alla du känner gemensamt anstränger sig för att gå dig på nerverna. Varför åt jag bara en munk till lunch, tänker du. Vidare tycker du att en fågel som sitter på fönsterbläcket utanför ditt möjliga kontor tittar en aning nedlåtande på dig. Varför hånar fågeln mig?, undrar du och sätter på radion, trött på att tyst ställa en massa frågor till dig själv. Cheryl Cole igen. Har hon gått på repeat utan uppehåll hela dagen, och varför i hela vida världen stirrar den där förbannade fågeln så förbannat?! Du vänder på klacken, bort från fönstret och
rådbråkar din hjärna efter låtar med fåglar i texten. "Mitt hjärtas fågel" av Björn Afzelius, "Lilla fågel" blå av
Staffan Hellstrand, "Blackbird" av The Beatles och Joe Cockers storslagna version av "Bye Bye Blackbird" från det underbara albumet "With A Little Help From My Friends" från 1969. Tanken på Cockers inlevelsefulla sång och rörelseschema, framförallt de där febrila fingrarna, ger dig mod nog att vända dig om och ge fågeln fingret. Den flyger iväg.
Bye, Bye Blackbird.
När fågeln är ur sikte bestämmer du dig för att arbetsdagen är slut.Du har arbetat exakt så hårt och ihärdigt som du får betalt för och stänger därför av datorn, lägger på telefonluren,
placerar pennan på skrivbordet bredvid blocket och går hem. Du är inte tillräcklig gammal eller tillräckligt amerikansk
för att personligen ha upplevt den första Woodstockfestivalen, men detta är exakt vad du på hemvägen tänker på. Kanske tack vare "Bye, Bye Blackbird". Joe Cocker var ju trots allt där, på festivalens tredje och sista dag, med sina febrila fingrar och fredsälskande uppenbarelse. Han och flertalet andra artister som du aldrig sett live och aldrig kommer att få se live, likt Arlo Guthrie, Janis Joplin, Canned Heat och Sly & The Family Stone. Många år efter den enorma massan hippies som var Woodstock närmre bestämt 2005-kom "Different Strokes By Different Folks ut", en hyllningsskiva till Sly. Bland de som deltog i tributen kan du hitta Maroon 5. De framför på skivan sin version
av "Everyday People". Tanken på detta gör att du ökar takten, bråttom att undfly en annalkande känsla av skam. Innan du hunnit räkna till fem står du utanför dörren till din lägenhet, sugen på något sött. Innan middag tar du därför och äter en halv munk som ligger och väntar i ett hörn av köket. Din blodsockerhalt skjuter i höjden och du känner dig levande, en puls av energi från tå till topp. Stereon sätts på, en CD sätts in och ur högtalarna dunkar snart "Untrust Us" av och med Crystal Castles. Låten får dig att vicka outgrundligt på höfterna och minnas de dagar du som liten spelade Donkey Kong på Nintendos 8-bitar konsoll. Den apan hade attitydproblem. Slängde tunnar och annat åt på en intet ont anande figur som egentligen bara ville komma upp för ett antal stegar. Det kan inte betraktas såsom varande för mycket att be om. Detta, emellertid, var något Mr. Kong föraktfullt sket i. Osökt får Donkey Kong dig även att tänka på den reklam för Halo 3 som cirkulerade på allehanda tv-stationer världen över innan lansering. Det var en bra reklam. Mästerligt stämningsfull med sin användning av Frederic Chopins stillsamma "Prelude in D-flat Major", även kallad "The Raindrop".
"Untrust us" har tystnat och ersatts av "Alice Practice", men du känner dig inte längre sugen på Crystal Castles. Dessutom är du hungrig. MGMT åker in i CD-spelaren, låten "Kids" sätts på och du byter till bekvämare kläder för att sedan förbereda middagen.
Kväll
En varierad middag bestående av hela kostcirkeln, och några munkar därtill (munkar är gott!), har intagits. Att diska är trist, och vidare slöseri med vatten, så du slänger tallriken och besticken i soporna, samt glaset du druckit hälsosam mjölk ur. Du funderar på att ditt agerande kanske inte är så miljövänligt och vidare på att kanske genomföra det därträningspasset du lovat dig själv i ett halvår nu. Det började ju så bra. Så väldigt bra. Inköp av lämpliga joggingskor med superjädrande och högteknologiska sulor, som dessutom bestod av ett antal lysdioder och därmed lyste blått i mörker, vilket är ganska så tufft. Förutom dessa löparunder till fötterna införskaffades ett gymkort, laminerat och med guldkanter. Första dagen på gymmet med din personliga tränare gav dig dock djupt sittande och svåra men. Han skrek så mycket och högt, och verkade allmänt farlig. Du slutade gå till gymmet och lovade dig själv att minst tre gånger i veckan låta svetten rinna från din panna genom löpning, på egen hand, utan en skrikande personlig tränare i bakgrunden.
Du väntar ett litet tag, låter maten smälta och byter sedan om till löpningskläder. Med svettbandet klistrat runt pannan, ett svettband som består av texten "AWESOME"- och hörlurarna i öronen går du nedför trappan och ut genom ytterporten. Cyndi Lauper ljuder i öronen. "I Drove All Night". En klassisk löparlåt. Cyndi körde hela natten, men du ska löpa hela natten- för du är awesome! Första löpsteget tas och du tänker att det här inte var så farligt, kanske jag ska försöka mig på en 2 till 3 mil. Cyndi Lauper ersätts av Boston och den riviga, alldeles underbara "More Than A Feeling". Du har nu omvärderat ditt beslut. Det blir inga 2 mil. Lungorna brinner och du befinner dig som mest en kilometer från ditt hem. Du är övertygad om att du kommer att dö. Inte ens Van Halens
"Why Can´t This Be Love" kan rädda dig nu. Du stannar och låter handflatorna darrigt vila på knäna.
En åldring med rullator passerar, tittar åt ditt håll och ler. Så fan heller!, tänker du, ställer dig upprätt och kutar iväg.
Hur du lyckades komma hem igen har du ingen aning om. Du ligger raklång i hallen med "Crash Into Me" av Dave Matthews Band i öronen och pölar av svett i ögonen. Du kan inte känna din armar och ben. Dina fingrar är tegelstenar. Vad är det för löparmusik jag har egentligen, tänker du. Du bestämmer dig för att vid framtida löpning -om någon sådan blir av- byta till enbart ragga. Lite Beenie Man och Buju Banton. Lite Mad Cobra och Eek-A-Mouse, istället för Cyndi Lauper, Boston, Van Halen och Dave Matthews Band. Du försöker sakta resa dig på darriga ben. Kanske det var gamligen som bar hem mig, tänker du, ett plötsligt infall och en vag minnesbild av ett skrynkligt ansikte svävande framför din dimmiga blick.
Vilken stark gamling, eller kanske det var en spion...
Duschen gör sitt till. Du kan röra dig igen. Inte fullt ut, men betydligt friare än för 20 minuter sedan. Du är dessutom fri från paranoida tankegångar om spioner utklädda och omgjorda till åldringar. Klockan börjar närma sig läggdags och innan
läggdags är det alltid skönt med en lugn, fin låt för att varva ned. Du spelar lite Sufjan Stevens, särskilt "For The Widows
In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti", tätt följt av The Cinematic Orchestras "To Build A Home". Goda ting kommer alltid i tre -varför vet jag inte- och i ditt tredje och sista fall blir det Vampire Weekends "I Think Ur A Contra". Innan du ,iförd dina heltäckande Nalle Puh-sängkläder, somnar och lämnar
denna bedrövliga dag efter dig tänker du på Journey; på att de rockar och att du på ditt potentiella bröllop istället för den tradiga bröllopsmarschen ska låta spela "Don´t Stop Believin".
Aje Björkman
|
|
Foto:
Musiklyssnarens dagliga låtllista:
01 "The Storm is Over Now" - R. Kelly
02 "You´ve Got The Love" - Florence + The Machine
03 "Fight For This Love" - Cheryl Cole
04 "Jump In The Pool" - Friendly Fires
05 "Quiet Little Voices" - We Were Promised Jetpacks
06 "Mitt hjärtas fågel" - Björn Afzelius
07 "Lilla fågel blå" - Staffan Hellstrand
08 "Blackbird" - The Beatles
09 "Bye Bye Blackbird" - Joe Cocker
10 "Everyday People" - Sly & The Family Stone
11 "Untrust Us" - Crystal Castles
12 "The Raindrop" - Chopin
13 "Alice Practice" - Crystal Castles
14 "Kids" - MGMT
15 "I Drove All Night" - Cyndi Lauper
16 "More Than A Feeling" - Boston
17 "Why Can´t This Be Love" - Van Halen
18 "Crash Into Me" - Dave Matthews Band
19 "For The Widows In Paradise,
For The Fatherless In Ypsilanti" - Sufjan Stevens
20 "To Build A Home" - The Cinematic Orchestra
21 "I Think Ur A Contra" - Vampire Weekend
22 "Don´t Stop Believin´" - Journey |
