|
|
|
|
|
Lördag (2009-01-10)
För att lyssna på musiken och för veckobloggs fortsättning följ länken HÄR
Okej mera ljudnörderi och udda saker. Mycket sånt blev det i Berlin...Ett av de galnaste grejer som jag såg i staden var under Transmediale festivalen (festival for art and digitalculture). Jag var på en helt fantastisk konsertnatt. Tänk er att betala endast 15 eur och få band på två scener från klockan åtta på kvällen till typ åtta på morgonen, det var i alla fall då jag lunkade hem .. .. Konserterna fortsatte säker ännu längre. Det är inte ovanligt att en fest kan pågå över en hel helg…
Många gånger har jag tex sett en tjej på fredag kvällen i vit klänning.. för att senare i helgen på söndagen se henne dyka upp på openair party i parken i samma klänning (smutsgrå) ..... jodå Berlinarna kan party, helt enkelt.. Där sitter man rastlöst och väntar vid telefonen vid tio tiden, på att vännerna man ska träffa på kvällen ska ringa. Ger upp kryper till kojs och då! Klockan ett på natten ringer telefonen. Hej ska du med?... Och så är man plötsligt på väg till något udda ställe där träd växer inomhus, dj spelar på minst tre dangolv och det kostar 2 euro i inträde...
Det var innan jag fattade att festerna börjar på allvar vid fem på morgonen...
Men det märkliga är att konserter de börjar på utsatt tid! Här trodde man att man kunde komma släntrande vid elva tiden för att kolla på band.. Nej då, står det sju på inbjudningen så börjar det sju. Var har du varit! Ropar samma vänner indignerat om man kommer kvart över...
Nåja åter till Transmediale!
Det var stora akter blandat med mindre… mmm fin fint. såg bland annat Venetian snares och Ebola och många fler.
Det mest galna var ett Österrikiskt band. Enligt tyskarna är Österrikarna tydligen värst på det mesta. De kom in i nåt som liknade rätt så genomskinliga blöjor med blinkande cykel lampor nedstoppade där fram ( mycket strategiskt placerade.. man såg allt...) och vita strutar på huvudet… De tågade först runt i publiken skrikande i megafon.. Snodde öl sprutade öl osv… Musiken?..: Hårdrock möter opera möter tekno möter gabba möter Elvis eller nåt sånt. Sångaren täcktes i julgran, gren för gren. Det hängdes låttexter på tvättlina spänd mellan två av bandmedlemmarnas skinkor.. (!) Det åts matades och sprutades chokladpudding och mycket mycket mycket mer.. ..
Kändes som jag fick alla föreställningar om tysk galenskap infriad på en kväll... Fast det var Österrikare då…. Nämnde jag att klubben låg i en gammal Industrilokal nere vid floden?
Ja ni hade redan gissat det va…
Det kommer mer!
Tack för den här veckan! Jag har fått mycket positiv respons på bloggen och förfrågan om det kommer mer. Därför kommer jag fortsätta med en veckoblogg.
För er som vill ha meeeeer …. följ länken HÄR
Förresten har ni hört någon skrika som Allan Vega.. Han kan skrika! Som i.... Haaaaarleeeeeeem brutalt.. kinky och helt fantastiskt. Har ni inte redan hört det så lyssna på Suicides The second album eller 23 Minutes Over Brussels. Fina skrik..
Ha det gott
Eller som de säger i Berlin
Macht besser!
Foto: Petter Mörk |
Fredag (2009-01-09)
När jag bodde I Berlin började jag spela regelbundet varje vecka på en klubb som heter Wendel och ligger i Kreutzberg. Där samlades alla möjliga typer av musiker för att ägna sig åt improvisation och ljud experiment. Testa nya grejer osv…. Jag fick direkt bra kontakt med en saxofonist; Andre Vida som tidigare spelat mycket tillsammans med Antony Braxton. Jag hade träffat Braxton på Perspectives festivalen i västerås där vi båda spelade. (En galen festivalvecka för övrigt där jag partade i värdens minsta hotellrum med typ alla musiker från samma stora festival…det var trångt… drack öl med Merzbow på en Indisk sylta i västerås.. ..det var helt overkligt…en av våra gitarrister slog föresten ut en hel öl över just Merzbow på nämda sylta i ren förtjustning... hmmhm jag ska inte säga vilken gitarrist…)
Tillbaka till wendel nu här. Hur var det nu jo... Stammusiker där på Wendel i Berlin var också en spritt språngande galen trummaskin spelande Kroat (också pingis tränare för landslagsspelare.. hoppsan..) och många många andra. The Knife Olof brukade också hänga där ibland.. fast han spelade aldrig vad jag vet… synd…
Många som kom till klubben jobbade för det stora musik software företagaten Native Instruments, som låg ett stycke längre ned på gatan. Så jag fick chans att snacka med skaparna av traktor, reaktor absynth och alla de andra Natives programmen. Tycka till om ny programvara osv.. Se dem som gjort programmen använda dem live. Mycket hi-fi för en lo-fi tjej som jag. Men kul… Intressant att se var också att många av dem som jobbat så mycket med de här programmen ofta fått nog av programvara och gått över till att spela mer analogt live. Flera spelade tex bas, trummor, gitarr, trummaskin, hemmabyggda ljudlådor eller syntar live.
Jag skickar med en bild på mig och mina vapenbröderna Johnny Essing och Mikael Nilzén
Foto: |
Torsdag (2009-01-08)
Top ten!!!
En Amerikansk musikjournalist som bla skriver för playback hörde av sig för nån dag sedan och berättade att han hade utsett min skiva Dream till en av top Ten of the year . Roligt! Och roligt också att läsa motiveringen.. "Something about Hardig's music seems to serve as a running commentary on how the human heart is increasingly imperiled in an age of technological dependency and depersonalization. She undertakes a lonely journey to the center of that technology, then seems to cry out for holding on fiercely to one's humanity. The results are unsettling, hypnotic and brilliant."
mer på
Playback top ten of the year
ooops fina ord.. och. … Kul att bli vald tillsammans med andra husgudar som Tex Brian Eno... hmhmm
I övrigt har plattan också fått väldigt fin kritik, utom ett par svenska tidningar som jag verkar reta nåt fruktansvärt… (Men det ser jag som något bra… ) En annan bloggare som skrev fint om min musik häromdan var Thomas Millroth. Läs mer på
Sofia Härdig in town
Udda grejer under året
Tittar igenom lite vad jag hamnat i för samanhang det senaste året.. Ett par rätt udda grejor. Här är några av de mest otippade:
Jag blev tillägnat ett smycke .. Silver smeden Pernilla Sylwan ville lidna in sig i min låt Million Years och gjorde ett halssmycke av ljudkurvan i silver.. som man just kan linda in sig i. Pernilla beskriver det som hårt taggit och mjukt på samma gång. Smycket kom med i en bok och på en utställning( samma bok var prinsessan viktoria med i.. ska man skriva det i cv kanske.. äh skiter i det är ju iallafall inte royalist..) På utställningen kunde man både lyssna till låten, se smycket och en bild med mig inlindad i låtens ljudkurva
Jag spelade på en stor mode show på det giantiska gamla öst biografen Kosmos-Berlin på Karl Marx Allee (Det ni! Kan det blir mer öst? ) En Berlin designer Einat Zinger-Feiler hade hört min singel och ville att jag skulle spela i modeshowen.. Just för att hon egentligen starkt ogillade hela catwalk grejen och ville göra något helt annat… Där träffade jag bla på Boy George backstage iförd vit kostym .. ohlala.. och gick vilse och fastnade i utråkade rökande modeller både här och där… Jo åhh ja just det ja.. för att inte glömma catwalks träningen där modellerna provade catwalken och sina poser drillade av en ryska med MYCKET stark rysk accent på sin Östtyska.. Oja just det! Nämde jag att hon hade håret i en MYCKET stram knut? Ja och såklart blev jag hårstylad av en hårstylist som säkert egentligen kostade flera tusen i minuten. Han kom fram till att jag hade den vilda hårlooken och det hela slutade med att jag såg ut precis som vanligt efter 40 min hårt slit.. alltså som om jag just trillat ned ur ett träd eller nåt ditåt..
Men jag ska säga att Einats visning blev något helt annat än det vanliga. Med video projektioner och live musik.. och det var kul att få vara med.
Jag fick också vara skyltdocka framförande min musik på fete de la musik i Berlin (didnt see that one coming..…..)
Ja och sen mer normala grejer som att spela musik, göra intervjuer och sånt då... tex Radion p2 Erik Mikael Karlssom som kom till Berlin för att göra en timmes special om min musik. sändes för ett par veckor sedan sedan mer på p2 monitor
Onsdag (2009-01-07)
Inspelningen av min platta var det en skön blandning av high tech och low tech. Där satt jag framför min laptop med fingervantar, tjocka tröjor och dubbla byxor. Instruerad av en öst tyska på knagglig engelska (De lärde sig Ryska istället för Engelska i skolan) om hur man eldar i kaminen med kolbriketter och vedklabbar, som jag bar upp i två zinkspannar nedifrån källaren… På morgonen var det alltid svinkallt.. Det var bara upp och frysa och elda.. Sen tog det sådär en tre fyra timmar innan det blev varmt. Hunden låg på sängen och huttrade och själv slingade jag mig mer än en gång runt kaminen för att få lite värme… Vid ett tillfälle var den gigantiska kakelugnen tvungen att tas isär för att muras ihop igen.. Tydligen ett vanligt förfarande.. Och det fick man göra själv… Bara att täcka över utrustningen och mura alltså…
Jag kände mig mer än en gång förfyttad till 1800 talet. Ena stunden bärandes zinkhinkar med kol och ved, i nästa stund blickandes in i mina dataskärmar…. Ohoj!!
här en liten fotoserie på hur hur stolt man kan visa upp sin kära kamin, Zinkspannar och kolbriketter... (Kartongerna, mina vänner är för tidningspapper att tända med och vedklabbar...) Och se så glad man blir när man lyckats.. inte helt lätt... få fyr och väntat de 20 min innan man kan stänga första luckan och sen andra... och sen ytterligare någon timme innan man får stänga spjället... Avancerat!!
Foto: yrr jonasdotter
Foto: |
Tisdag (2009-01-06)
Ett radio program hörde av sig: Pluto på student radion stockholm, De ville att jag skulle spela live i programmet och prata om gamla synt idoler. Spela skivor tycka och sådär.
De ville gärna att jag skulle prata om bla Throbbing Gristle och Einstuerzende Neubauten som de luskat ut att jag gillar.
Innan jag kom till Berlin viste jag faktiskt inte att Einstuerzende Neubauten betydde kollapsande nybyggen. För Svenskar låter det kanske inte särskilt provocerande. Men för Tyskar är det inte vilka nybyggen som helst.. Neubauten är de nya husbyggen som uppfördes efter kriget där de gamla raserade stått. Neubauten stod för återuppbyggande och det nya positiva… Namnet i sig kollapsand nybyggen är därför väldigt provocerande i Tyska öron. En Tysk kompis sa till mig: hur kan ni svenskar gilla EN så mycket. Man missar ju största delen om man inte förstår texten. Och ja sakta som jag började lära mig tyska när jag bodde där.. ju mer började jag uppfatta texterna och uppskatta dem.
Också annan tysk musik, som jag aldrig hört förut. Tysk rapp tex.. helt fantastiskt.. Tänk att jag skulle börja gilla det, jag som alltid tyckt att tyska språket var så fult. Men det var innan jag började förstå språket.
Tysk rapp är hård.. När Mac donalds uppfördes i Kreuzberg cirkulerade en låt på internet från ett Kreuzberg band.. Das ist der falsche platz fûr diesen laden, keinen McDonald’s in der wrangelrstrasse. (Det här är fel plats för den här affären, ingen mc donalds på Wrangelstrasse) Det var förstås hädelse att i punk stadsdelen Kreuzberg våga bygga ett McDonald’s.. Mycket protester och ständig polisbevakning pågår fortfarande.
Eller textraderna som jag hörde sent på ett dansgolv på Lido (rock klubb) wir leben in der vorstadt und es regnet auf den strassen.. (Vi bor i förorten och det regnar på gatorna) hmmm känns som svensk förorts nostalgi fast hårdare, kargare.
Vackert på sitt sätt.
Tyskan har ju ett sätt att tala om vad som faktiskt händer sist i meningen.. Mina Tyska kompisar menar att det är typiskt för tysken.. Ja kanske det.... Först får man höra hur cafeet ser ut var det ligger vilken färg stolarna har osv... och man väntar och väntar-... Ja men vad tusan gjorde ni där! Och så äntligen i slutet av meningen... Vi spelade ett gig... AHA!!!
Men det blir ju som svensk poesi också.. kom på mig själv med att tänka.. Jag uppför trappan går.. När jag var på väg upp till mitt lilla kyffe där jag både bodde och spelade in plattan. mmm så kan det gå.
Jag lärde också känna det som kallas Östtysklands Einstuerzende Neubauten nämligen Sandow. Jag delade lägenhet med före detta frun till cellisten/ bassisten i bandet. De släppte en ny platta medan jag var där. Ja Sandow är Einstuerzende fast mer Östtyskt. Sandow är överhuvudtaget inte kända utanför Tyskland, men mycket kända i.
Mycket musik upptäckte jag som vi aldrig hör här i Sverige, inte bara tysk utan också tex gammal Jugoslavisk.( Oj de kunde punk)… Det fanns inte MTV i forna Jugoslavien så de har sin helt egen stil… Lätt att tro att vi här har koll på allt som händer, men det är mycket som musik som vi aldrig hör här. Berlin är spännande på det sätter. Musik från överallt möts och bandas.. Men så klart i parken om natten med de kringdragande festerna som har högtalarsystem på släpvagnar är det förtsåss mest Tekno och gabba man hör….
Foto: |
Måndag (2009-01-05)
Hej Jag heter Sofia Härdig och har just släppt min senaste platta Dream . Jag bodde i Berlin medan jag jobbade med den och har just kommit hem därifrån. Plattan jag släppte innan jag stack dit hette The Need To Destroy. Jag tänkte skriva om lite grejer från Berlin, musik och funderingar.
Min musik brukar recensenter ha svårt för att stoppa i fack.. så de brukar jämföra den med allt möjligt.. Det kan bli rätt skruvat ibland eller hur långt kan det bli emellan tex Lauri Anderson och Nine Inch Nails…
Men om jag skulle beskriva den själv så är det electronica med rötterna i rock och noise. Jag har jobbat med mina två senaste plattor på egen hand men innan det hade jag flera olika konstellationer med medlemmar från bla bob hund, hellacopters och fläskkvartetten. Bandmedlemmarna finns kvar för att kunna sättas samman om vi vill göra band versioner av mina låtar. Mitt band The Happiest Girl In the World ligger lite lågt just nu… (blev ett rolig vem är det??.. när Kenny Håkansson hade min The Happiest girl In the World T-shirt på alla Hellacopters live gig, pressbilder och i video.. Japp det var mitt pseudonym i den konstellationen. Annars sysslar jag också med imroviserad musik, bla i mitt band Trio Switzerland tillsammans med Mikael Nilzén och Johnny Essing. Vi gör ljud och ojud.. och gillar det… Så spelar jag runt och improviserar lite här och där. Mycket sånt blev det i Berlin också .. Där jag spelat i allt från små obskyra klubbgig till gigantiska mode shower och i skyltfönster… mmm mer om det framöver,,..
Bästa från Sofia
Foto: Rickardo Mir De Francia |
|
|
